barkeryds_frieser_logga

norra skattegårdendarco_jump_1889primering21aug 062theolientje_test_01


 

Våra Änglar

Jimbo  070801 - 090731

 dsc_0241  

 


  
 dsc_0241  

 

 

 

 

Jasper

080818 - 090208

 dsc_0244

 

 

Lilla Jasper - du virvlade ut ur våra liv lika snabbt som du stormade in i våra hjärtan! Vi fick bara ha dig till låns en kort tid, men du hann ge oss så mycket. Vi saknar dig så oändligt, älskade lilla blåöga!

 

 

s1050773 

sötnosar 

dsc_0239 

 

Jasper blev plötsligt trött och hängig. Efter ett par dagar utan förbättring och feber därtill åkte vi in akut till djursjukhuset i Jönköping onsdagen den 4 februari. Veterinären undersökte honom men kunde inte hitta orsaken till febern - inget hördes på lungor eller hjärta, inget konstigt i halsen, ingen reaktion på leder
el. dyl. Han åt, drack, kissade och bajsade helt normalt. Men eftersom han var så ung satte hon ändå in antibiotika och antiinflammatoriskt och vi åkte hem igen för medicinering och vila.

 

Dagen efter ringde de från djursjukhuset och sa att blodproven visade på att han hade en infektion i

kroppen och skulle ta det lugnt och låta medicinen "göra sitt". Jasper var redan piggare och feberfri,

men på söndagen märkte vi att han andades mycket konstigt och ansträngt. Det blev återigen en akut

resa till Jönköping och en snabb röntgen visade på pneumothorax!

 

Jasper skrevs omedelbart in för dränage, syrgasbehandling och sedan skulle ny lungröntgen tas för att försöka hitta orsaken till lungkollapsen. Men ganska omgående efter att han tagits in blev han akut sämre, med kraftig dyspne och sedan hjärtstillestånd. Trots intensiva åtgärder med intubering, dränage, 

syrgasventilering, adrenalin och hjärtmassage gick hans liv inte att rädda.

 

 

lilla blåöga

Lilla blåöga 

grodahund

Grodahund

sover sött

Sover sött med storebrossan 

 

Jasper stamtavla

 


 

Lördagen den 24:e maj

fick Lientje ett fint hingstföl! Efter en lång vaka satte fölningen äntligen igång på kvällen. Vi var med hela tiden och allt gick toppenfint. Han var en tuff liten rackare som snabbt kom upp på benen och började dia per omgående.

 

 

080525 011

Sötnos 

080525 004

Vad långt det är till marken... 

080525 012

Mamma-puss 

 

 

I fyra dygn var han som vilken annan frisk och kry fölunge som helst. Han åt med god aptit, sprang runt mamma och busade, vilade sig och började sedan om igen... dia, busa, vila, gosa. Han var en kavat kille med långa fina ben och ett härligt temperament!

 

På fjärde dagen började han dock bli lite trött - diade inte ordentligt och på eftermiddagen efter att ha varit inne i boxen så ville han inte följa med mamma ut i hagen lika piggt och glatt som tidigare. Han var stapplig och slö och när han väl kommit ut i hagen lade han sig ner på en gång. Vi blev såklart mycket oroliga och tempen visade att han hade lite feber, så vi ringde ut veterinären direkt.

 

Med en något tveksam fölsjuke-diagnos med feber och rusande hjärta beslutade veterinären efter samråd med kliniken i Skara att vi skulle sätta in behandling hemma med antibiotika och dropp. Senare på kvällen hade tempen sjunkit från strax över 40° till mer normala 38,5°. Hjärtslagen hade också sjunkit från tokiga 180-220 slag i minuten till 100 slag/minut. Fortfarande på tok för mycket, men ändå lugnare och på väg åt rätt håll. Han åt ordentligt, andades lugnt och såg piggare ut. Efter telefonkontakt med veterinären kom vi överens om att avvakta till morgonen och se hur läget var då.

 

Övervakningskameran efter fölvakan var fortfarande på plats, så vi hade ett öga på den lille under natten. Han låg mycket ner, men på olika ställen i boxen vid varje koll, så vi antog att han varit uppe och diat. Men vid 5-tiden på morgonen såg vi att han var uppe och försökte dia, men lyckades inte och ramlade sedan åt sidan med raka ben - som om någon knuffat omkull honom. Vi rusade ut i stallet och tempen visade då på 36,5° - undertemp! Mycket allvarligt och efter samtal med veterinären och kliniken i Skara, lyfte vi in honom i transporten, lastade på mamma Lientje och körde iväg till Skara. Tempen sjönk ytterligare på vägen dit trots dubbla täcken och fullt med halm runtom. När vi kom fram hade han 34,7° och var i komatöst tillstånd.

 

Veterinärerna på Skara gjorde allt de kunde för att rädda honom (blodbyte och dropp i mängder), men diagnosen Neonatal Isoerytrolys och skyhöga värden på mjölksyrehalten i blodet gjorde att vi efter bara några timmar, då han snabbt blev sämre, fick låta honom somna in.

 

Av någon konstig anledning lyckades vi inte komma överens om ett namn på lill-killen - vi kallade honom bara Lillebror och hade livliga diskussioner om vad han skulle heta... men vi lyckades inte komma överens innan han lämnade oss.

 

 

premiering2006_melle7

Melle

Lillebror

080524 - 080529

 

 

e. Melle
(1:a premie)

 

 

u. Xena Lientje   
(1:a premie, Ster)  

 

 

lientje o theo

Lientje med storebror Theo 

 


Upp

 

Senast ändrat: torsdag 12 november 2009